Att skilja öringen och laxen åt kan vara svårt, här kommer några kännetecken man kan titta efter om man är osäker
Kännetecken för öringen:
-Massiv kort kroppsform.
-Rak bakkant på stjärtfenan.
-Ögat placerat framför käkvinkeln.
-Fler sidofläckar än laxen, även fler fläckar under mittlinjen.
Kännetecken för laxen:
-Långsträckt kropp.
-Ögat sitter i rak linje med käkvinkeln.
-Få gällocksfläckar
-Sparsamt med sidofläckar
Kort om Öringen
Öringen är en fisk i många skepnader; allt från den lilla bäcköringen som knappt nuddar vattenytan när den skall fånga en slända, till monstret i havsviken som en klar aprilmorgon drar iväg till rullens bromsskrik. Faktum är att öringens många skepnader gör den till en av våra mest uppskattade fiskarter.
Öringen består av tre raser,
Havsöringen (Salmo trutta trutta) Bäcköringen (Salmo trutta fario) och
insjööringen (Salmo trutta m. lacsustris). Ekologiskt är alla tre
öringsraserna samma art, det är bara deras levnadsmönster som är olika.
Havsöringen är en anadom art, d.v.s. att den lever ute i havet och går
upp i sötvatten för att fortplanta sig.
Fortplantning
Att under hösten ge sig ut till vattendragen och titta på feta öringar när de leker är inget annat än ett stycke god naturpornografi. Det är ett fantastiskt skådespel som odlar myten om öringen.
Öringen vandrar under hösten upp i strömmande vattendrag, ofta i sin födelsebäck. Där leker den över grusbottnar bestående av mindre stenar och grovt grus, inte sällan i vatten djupare än 30 cm. Honan lägger sig på sidan och sprattlar upp en grop där hon sedan lägger rommen som befruktas av hanen. Sedan simmar hon ofta lite uppströms och sprattlar upp en ny grop, Stenarna från den nya gropen lägger sig då över den befruktade rommen i den gamla gropen och sedan lägger hon ny rom tills all rom är slut. Rommen ligger nu under gruset fram till kläckning under senvintern/våren.
När leken är slut vandrar
ofta havsöringen direkt ut i havet, där den så sakteliga börjar få
tillbaka aptiten igen efter att ha fastat under lekperioden. Ibland kan
den även övervintra i vattendragets djupare partier för att sedan vandra
ut i havet med vårfloden.
Uppväxttiden
Efter kläckning lever ynglen av näringen i gulesäcken i gruset. När gulesäcken är slut tvingas ynglen upp ur gruset för att börja äta insekter och larver i vattendraget. Öringen kallas nu för stirr. I takt med att öringen växer så förflyttar den sig till djupare partier i vattendragen. Efter ungefär två år i vattendraget börjar öringen förbereda sig för ett liv i havet, s.k smoltifisering. Detta genom att bl.a. blanda in fisk i födan, ändra till en mer silveraktigfärg, öka förmågan att reglera salthalten i kroppen och simblåsan fylls med mer luft vilket gör att öringen ”lättar”.
I havet
När öringen som smolt vandrar ut i havet börjar den snabbt att växa, då det finns gott om proteinrik mat kring strandzonerna som den uppehåller sig vid. Tillväxt takten regleras av när fisken blir könsmogen och vandrar upp för att leka. Sker det efter en övervintring så sänks också tillväxten på fisken eftersom den inte äter under lekperioden. När den lekt första gången är det inte ovanligt att den går upp och leker nästkommande år också. Havsöringar som är ute i havet två till tre år innan de leker blir alltså större.
Havsöringen är en kustnära fiskart, den vandrar inte iväg till storhavet som laxen utan den håller sig istället kring kusten runt sin födelsebäck. Där lever den på småfisk, räkor men också andra små kräftdjur slinker ner.
Havsöringen främsta fiender i havet är skarv och knubbsäl. Tidigare var även torsken ett stort hot, men då den är borta p.g.a. överfiske så kan man nog inte räkna den som ett hot längre.